Skiljer sig JSKs pedagogik jämfört med andra Taekwondo klubbar i Sverige?
Taekwondo och kampsports föreningar/klubbar generellt (dock ej alla) är betydligt mer konservativa i sin pedagogik än många sporter som fotboll, innebandy, basket mm. Generellt är det en betydligt striktare hierarki inom kampsport gentemot ex en fotbollsförening.
Jag kan inte svara på hur alla andra Taekwondo klubbar har satt upp hela sitt sätt att lära ut men grunderna är rätt lika.
Det som särskiljer oss från många andra är att vi eftersträvar att ha unga instruktörer som kan ha ett annat sätt att knyta an till de yngre medlemmarna. I vissa fall ha vi haft hjälptränare / svartbältare som är 11 år unga. Även om de är 11 år så har de samma krav på sig som de vuxna inför svart bälte. När de yngre medlemmarna får hjälp, vägledning, förklaring av en jämnårig eller knabbt några år äldre, så använder de andra ord, andra sätt än de äldre instruktörerna.
Vi har ofta blivit ifrågasatta av nya föräldrar (föräldrar till nya medlemmar) att de är mycket skeptiska till hela upplägget.
Vi har ännu inte haft någon förälder som inte kommit efter första passet och sagt! Jag hade fel. Helt otroligt hur alla lyssnar på den unga instruktören. Så proffessionellt, pedagogiskt och annorlunda. Min son/dotter tyckte att det var helt fantastiskt.
Det finns så många olika sätt att instruera och återkoppla. Vad man utgår ifrån och vad som är målsättningen.
Vi utgår självklart ifrån vad, hur, när och av vem som har kunskapen att förmedla detta.
Här är det generellt rätt lika mellan de flesta klubbarna.
Det vi ställer oss frågan är: Målgruppen som skall ta in kunskapen – Vem kan de identifiera sig lättast med? Vem kan motivera dem på bästa sätt? Junior instruktör 12-16 år gammal med 1:a Dan svart bälte som har samma kunskap som en 1:a Dan svart bältes instruktör som är 35-50 år gammal.
Även om de yngre har mindre erfarenhet av att leda, argumentera så följer, imponeras barnen lättare av en de yngre. Vilket ger betydligt bättre angagemang av barnen.
Vad skulle du vilja säga är de tongivande delarna i klubbens pedagogik?
Ärlighet skulle jag vilja säga är nog den viktigaste. Oavsett om du är barn eller vuxen så lägger alla olika mängder energi, engagemang i det man gör.
Att lära barn att allt dom gör är fantastisk och jättebra oavsett energin dom lägger ner ger en oärlig bild på hur livet fungerar.
Jag ska ge ett exempel som alla både barn, föräldrar och vuxna förstår.
Scenario 1
Låt oss säga att det är Mors dag idag. Pappan i familjen säger till sitt barn att mamma skulle bli jätteglad över en teckning av dig. Har du lust att göra en?
Barnet går in på sitt rum och kommer tillbaka efter 3 minuter med en teckning och ger till mamman.
99% av föräldrarna skulle säga något i stil med: Tack min älskling, den är jättefin du är jätteduktig. Självklart blir barnet glad över den positiva responsen och all beröm som gavs av sin prestation skapelse.
Scenario 2
Låt oss säga att det är Mors dag idag. Pappan i familjen säger till sitt barn att mamma skulle bli jätteglad över en teckning av dig. Har du lust att göra en?
Barnet går in på sitt rum och kommer tillbaka efter 1 timme med en teckning och ger till mamman.
99% av föräldrarna skulle säga något i stil med: Tack min älskling, den är jättefin du är jätteduktig. Självklart blir barnet glad över den positiva responsen och all beröm som gavs av sin prestation skapelse.
Jag har ställt denna fråga i många år till mina yngre elever. Jag ställer alltid samma fråga oftast med exemplet ovan.
Tycker ni att en teckning som är gjord på 3 minuter är värd lika mycket beröm som en teckning som tog 1 timme att göra?
Alla barn är överens om svaret: Det klart att den som tog 1 timme att göra är mer värd all beröm.
Denna frågeställning gör att många av barnen ställer en motfråga när jag har tagit detta exempel.
Men varför säger föräldrarna att teckningen på 3 min är jättebra ?
Jag svarar ärligt: Det är för att era föräldrar har lärt sig att alltid ge beröm för alla era prestationer oavsett om ni har lagt ner 3 min eller 1 timme.
Detta brukar leda till en hel del frågor från barnen om varför, det är ju inte rätt osv.
Vi kopplar detta sedan till träningen och deras engagemang och energi att lära sig.
Kortfattat kan man säga att vi säger inte på automatik att allt alla barn, ungdomar, vuxna gör är bra.
Vi säger det när vi menar det. Ju mer energi du lägger ner i något ju bättre blir det oavsett ålder.
Varför skiljer sig pedagogiken ofta mellan exempelvis fotboll och kampsport? Det är många föräldrar som brukar jämföra dessa två sporter.
Oj detta är en laddad fråga svarar GM Peter och skrattar. Fotbollen drivs många gånger av engagerade föräldrar. Gäller förstås inte alla klubbar. Taekwondo drivs av utbildade certifierade instruktörer som är ständigt aktiva och utbildar sig.
Sverige har flest ideella föreningar i världen. Vår idrottsrörelse är unik på det sättet.
Den bygger på enskildas vilja att lära ut olika sporter, aktiviteter till andra. Oavsett om det är barn, ungdomar eller vuxna.
Jag tar ytterligare ett exempel
När vi pratar om barn och ungdomar så är generellt exempelvis fotbollstränarna till barnens fotbollslag några av papporna och mammorna som oftast har spelat fotboll själva när de var unga. De leder träningarna och laget med extremt mycket hjärta, glädje och personligt engagemang.
De ledarna är föräldrar till utövarna så har de flesta mycket svårt att vara ärliga i sin feedback på hur de tycker att barnen har presterat.
Det är generellt svårare för en fotbollsmamma el fotbollspappa att kritisera, påpeka brister, lathet, att det måste tränas mer för att lyckas till ett helt lag eller till en enskild i laget. Det kan uppfattas av övriga föräldrar som påhopp och favorisering av andra.
Självklart på högre nivå och när barnen blir äldre så är det ofta en professionell utbildad tränare som krävs för att kunna vidareutveckla ungdomarna om de har för avsikt att avancera tävla inom sin sport.
I Taekwondo och Kampsort generellt så är alla tränarna utövare och utbildade certifierade tränare. Det funkar inte att endast vara tränare utan du behöver ha varit en aktiv utövare tidigare. De undervisar varje vecka och gör det år efter år. De startar inte föreningen eller laget för deras barn är intresserade. De startar föreningen för att de har många års erfarenhet att undervisa på någon tidigare förening.
Det är rätt strikta krav på att starta en Taekwondo klubb. Det krävs exempelvis att du ska ha svart bälte, gå ledarskapsutbildningar mm.
Kravet 1:a Dan – Svart bälte innebär att du borde ha tränat intensivt i minst 4-5 år.
Så självklart är det skillnad. Grunden skulle jag vilja säga är att i Taekwondo föreningarna med dess ledare har generellt betydligt mer erfarenhet att undervisa än en nybliven outbildad fotbollsförälder. Kampsportens ledare, tränare gör det inte för att det behövs. De gör det inte för sina barn skull. De gör det för att det är deras passion och vilja.
De gör det för alla andras barns och ungdomars skull.